Straffet för mord – en juridisk soppa

“Att döda en annan människa är den värsta och mest straffvärda handling en människa kan utföra. Offret får alltid livstid och då livstid i ordets rätta bemärkelse.”

Beräknad lästid: 10 minuter

Bakgrund – Uppsåtligt dödande

Den som uppsåtligen dödat någon döms för mord till fängelse på viss tid, lägst 10 och högst 18 år, eller på livstid. Om brottet med hänsyn till de omständigheterna är att anse som mindre grovt, döms för dråp till fängelse i lägst 6 och högst 10 år. Om en kvinna dödar sitt barn vid födseln, eller därefter om hon på grund av födseln befinner sig i upprivet sinnestillstånd, döms för barnadråp till fängelse i högst 6 år.

Vad gränsen mellan mord och dråp går finns det flera prejudicerande (vägledande) domar från Högsta domstolen (HD) som behandlar. Det krävs att omständigheterna vid en samlad bedömning framstår som klart förmildrande för att det uppsåtliga dödandet ska bedömas som dråp. Exempel på omständigheter som gör att det kan anses vara mindre grovt och därmed rubriceras som dråp är:

• den som dödat har tappat besinningen efter en provokation från offrets sida,
• det har varit fråga om ett hastigt händelseförlopp,
• den som dödat har psykiska särdrag eller varit starkt pressad, eller
• det som dödat varit en nödvärnssituation och använt mer än tillåtet våld eller varit i en nödvärnsliknande situation.

Exempel på omständigheter som talar för mord är:

• offret har varit närstående,
• offret varit försvars- eller skyddslös,
• händelseförloppet inte varit helt kortvarigt, eller
• att offret utsatts för dödsångest.

Livstidsstraffet

Den som döms till livstid kan vid Örebro tingsrätt ansöka om att livstidsstraffet omvandlas till ett tidsbestämt straff. Ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst 10 år. Vid prövningen av om omvandling ska ske ska domstolen särskilt beakta bl.a. den tid som den dömde har avtjänat, vad som av domen framgår om de omständigheter som legat till grund för straffmätningen och om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Om ansökan bifalls ska livstidsstraffet omvandlas till fängelse på viss tid, lägst 18 år. Det finns ingen rätt att få ett livstidsstraff omvandlat till tidsbestämt straff. Livstidsstraffet kan alltså i praktiken vara livsvarigt.

HD beslutade 2008 i tre ärenden om omvandling av livstidsstraff (beslut NJA 2008 s. 579 I–III). HD uttalade att i fall en omvandling till 18 års fängelse inte kan anses möjlig på grund av brottets karaktär och svårhetsgrad torde i allmänhet en strafftid om 21 års fängelse få anses vara tillräcklig med möjlighet att under särskilt försvårande omständigheter bestämma tiden till 24 års fängelse. Andra omständigheter kan dock påverka tiden för det omvandlade straffet och risken för återfall i allvarlig brottslighet kan utgöra ett absolut hinder mot omvandling till tidsbestämt straff.

Straffet för mord – Historik

När brottsbalken trädde i kraft 1965 var straffet för mord 10 års fängelse eller livstid. Ganska trubbigt således och svårt för domstolarna att straffvärdera olika mord efter svårighetsgrad. Domstolarna hade bara två alternativ när de skulle bestämma straffvärdet, antingen 10 års fängelse eller livstids fängelse. Ett problem med en sådan binär straffskala är tröskeleffekten. Alla de mord som bedömdes vara på gränsen mellan 10 år och livstid, fick bli antingen det mildaste eller det hårdaste straffet.

HD meddelade en prejudicerande dom 2007 om att livstidsstraffet borde förbehållas de allvarligaste fallen av mord (dom NJA 2007 s. 194). Efter blev straffet för alla de mord som inte ansågs tillhöra de allvarligare fallen 10 års fängelse. Domstolarnas möjligheter att straffmässigt differentiera olika mord var starkt begränsad.

2009 års lagändring

Den 1 juli 2009 ändrades straffskalan för mord. Straffskalan ändrades till fängelse på viss tid, lägst 10 och högst 18 år, eller på livstid. Genom ändringen möjliggjordes en mer nyanserad straffmätning för mord och därmed en höjt straff för de mord som inte skulle ge livstid.

I förarbetena angavs att fängelse på livstid borde förbehållas de allvarligaste fallen, t.ex. när domstolen ska bestämma ett gemensamt straff för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet eller när den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet. (prop. 2008/09:118)

(Läs här om rättskällan förarbete)

Under 2013 meddelade HD en ny prejudicerande dom “Bajonettmordet” (dom NJA 2013 s. 376) och uttalade att utgångspunkten skulle vara att ett mord som varken inrymmer förmildrande eller försvårande omständigheter skulle ge 14 år. Straffet skulle normalt bestämmas till fängelse i 12 år då omständigheterna sammantagna i någon mån talar för ett lägre straff och till fängelse i 10 år när det kan sägas att omständigheterna är förmildrande. För att straffet ska bestämmas till fängelse i 16 år skulle det krävas att det kan konstateras att omständigheterna sammantagna tydligt talar för ett högre straff. Fängelse i 18 år bör tillämpas i de fall då omständigheterna är mycket försvårande, samtidigt som de inte är av sådant slag att livstids fängelse bör dömas ut. Livstid skulle tillämpas endast då omständigheterna var synnerligen försvårande. Synnerligen betyder på juristspråk i extrema undantagsfall.

2014 års lagändring

Mordparagrafen ändrades igen den 1 juli 2014. Skälet för lagändringen var att livstidsstraffet kommit att användas för sällan, efter ändringen av straffskalan 2009 uppgick andelen till mindre än 10%. Dåvarande regeringen tyckte att straffet borde skärpas ytterligare genom att brottet i betydligt större utsträckning borde leda till livstids fängelse (prop. 2013/14:194). Lagstiftaren ville uppnå en ökad tillämpning av livstidsstraffet för gärningar som tidigare lett till ett tidsbestämt straff i den övre delen av straffskalan (15–18 år). Utgångspunkten uppgavs vara att ett mord som varken innefattar förmildrande eller försvårande omständigheter, även fortsättningsvis skulle innebära ett tidsbestämt straff (10 – 18 år). Den avsedda ökade användningen av livstidsstraffet skulle dock innebära en förskjutning uppåt inom den tidsbestämda straffskalan.

I utredningen som låg till grund för ändringen (Ds 2013:55) föreslogs följande lydelse av mordparagrafen: “Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på livstid eller på viss tid, lägst tio och högst arton år.” Förslaget gick ut på att ändra ordningsföljden i straffskalan så att fängelse på livstid nämndes före den tidsbestämda straffskalan. Detta skulle markera att livstidsstraffet är ett slags normalstraff i den bemärkelsen att det förutses dömas ut i flertalet fall.

Regeringen valde dock en annan lagteknisk lösning som innebar att det i straffskalan för mord lades till att straffet är fängelse på livstid ”om omständigheterna är försvårande” (jfr. HD ovan som angett synnerligen försvårande i sin prejudicerande dom). Den nya lagtexten från 1 juli 2014 löd då: “Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid.”

HD bedömde lagtextens nya lydelse i fallet ”Mordstraffskalan” där en man hade dödat en bekant genom att knivskära honom i halsen efter att de blivit osams (NJA 2016 s. 3). HD noterade uttalandet i förarbetet till lagändringen om att livstid skulle utgöra normalstraffet och dömas ut i en majoritet av fallen och att pekade på att en sådan ambition var en mycket betydelsefull förändring av påföljdsbestämningen för mord.

HD menade dock att den gjorda ändringen av lagtexten var betydelsemässigt marginell och den talade snarare för en begränsning av möjligheten att döma till livstid. HD kom därför fram till att döma ut livstid i fler fall inte var förenligt med den genomförda lagändringen och gav därmed lagens ord företräde framför lagförarbetena (jfr. legalitetsprincipen). Detta bekräftades i senare avgöranden i HD (se ”Mordet i Solursparken” NJA 2016 s. 809 och ”Mordet vid återvinningsstationen” NJA 2018 s. 975 samt även NJA 2016 N 9).

HD slutsats blev alltså att 2014 års lagändring inte förändrade det rättsläge som uppkom genom 2009 års ändring av straffskalan. Kontentan blev att lagstiftaren genomförde en lagändring med avsikt att livstid skulle bli normalstraffet, men urformade lagtexten på ett sätt som alltså enligt HD omöjliggjorde detta i praktiken.

(Läs om att förstå och tolka lagregler)

Kunde lagstiftaren förutse en sådan tolkning av lagtexten? Lagrådet som yttrar sig över lagförslaget förutsåg just detta och varnade regeringen. Lagrådet består av domare från HD och Högsta förvaltningsdomstolen, alltså de som ytterst prövar och ger vägledning om hur lagar ska tolkas. Lagrådet skrev i sitt yttrande att kravet på försvårande omständigheter i den föreslagna lagtexten måste uppfattas så att det ska föreligga försvårande omständigheter i förhållande till ett tänkt normalfall av mord. Lagrådet menade att antagande att försvårande omständigheter i paragrafens mening skulle föreligga i flertalet fall tedde sig därför motsägelsefullt. Detta påverkade dock inte regeringen, utan de gick vidare med sitt i förhållande till utredningen justerade förslag till riksdagen och den av lagrådet kritiserade skrivningen klubbades igenom.

Den ansvarige justitieministern i dåvarande regeringen, Beatrice Ask (M), skrev inför lagändringen skulle träda i kraft att i en debattartikel att lagrådets tolkning av lagförslaget var fel: “Om riksdagen röstar ja till regeringens förslag återstår att se genomslaget i rättspraxis. Lagrådet hade vissa synpunkter i samband med sin behandling av förslaget och framförde att ändringen kan framstå som marginell. Det stämmer inte. Regeringen är tydlig i propositionen. Syftet är att livstids fängelse ska dömas ut i betydligt större utsträckning än tidigare.”

Efter HD-domen konstaterade Beatrice Ask att: “- Det är komplicerat att formulera lagtext så att det får ett genomslag i praktiken”.

2020 års lagändring

Morgan Johansson (S) tog över stafettpinnen efter Beatrice Ask och hade också för avsikt att göra livstid till normalstraffet för mord. Under 2017 uttalade han sig om att livstid skulle bli normalstraffet för mord, bl.a. i Ekot: “– Den är gången har vi tagit fram ett lagförslag som är mycket tydligare. Där livstidsstraff är det som är normalstraffet för mord. Och därmed så kommer riksdagen ge en tydlig signal till domstolarna om vad det är som ska gälla i framtiden”

I utredningen (Ds 2017:38) föreslogs att bestämmelsen om mord borde utformas så att ett tidsbestämt straff ska kunna väljas endast om omständigheterna inte påkallar ett livstidsstraff. Utredaren föreslog en lagteknisk lösning som bäst bedömdes återspegla den straffhöjning som eftersträvas med uppdraget som löd: “Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på livstid. Om omständigheterna inte påkallar ett livstidsstraff får rätten i stället döma till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år.”

Återigen valde regeringen (prop. 2018/19:138) en annan lösning än utredaren föreslagit. Lagrådet hade inga synpunkter alls på formuleringen denna gång. Den nuvarande utformningen som trädde i kraft den 1 januari 2020 lyder: “Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös.”

Morgan Johansson meddelade på Facebook att de flesta mord i framtiden kommer bestraffas med livstid.

Den 26 februari 2021 kom HD att pröva den nya lydelsen i fallet “Mordet med kökskniven”.

HD konstaterade att en grundtanke med 2020 års ändringar måste vara att livstidsstraff ska användas när omständigheterna i det enskilda fallet sammantaget är försvårande. Av detta följer att utgångspunkten är att mord ska föranleda ett tidsbestämt straff. En konsekvens av lagändringen är emellertid att omständigheterna i fortsättningen inte måste i lika hög grad som tidigare tala i skärpande riktning för att de ska motivera ett livstidsstraff. HD fann att efter 2020 års lagändring får utgångspunkten för straffvärdet vid mord anses vara fängelse i 16 år. För att påföljden ska bestämmas till ett längre tidsbestämt fängelsestraff måste omständigheterna vara försvårande, samtidigt som omständigheterna inte är av det slaget att de bör föranleda livstids fängelse.

Där står vi nu. Utgångspunkten är att ett mord är värt 16 års fängelse och för att livstid ska vara aktuellt måste omständigheterna vara försvårande i högre grad än att man hamnar på en nivå om 17 eller 18 år. Livstids fängelse kan knappast betraktas som normalstraffet för mord, trots att lagstiftaren haft den intentionen sedan 2014. Det lagstiftaren har lyckats åstadkomma sedan 2014 är att utgångspunkten för mordstraffet som HD uttalade 2013 – 14 års fängelse – har höjts till 16 års fängelse.

Mina tankar

Nedan är en opinionsbildande text. Syftet med texten kan vara att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Lagstiftningshaveri

Straffet för mord är ett tydligt exempel på en dragkraft mellan den lagstiftande och dömande makten. Lagstiftaren har haft en intention att livstidsstraffet ska bli normalstraffet för mord men har fortfarande idag 2021 inte lyckats med detta. Det är ett demokratiproblem. Min bedömning är att det främst beror på brister i lagstiftningsarbetet. Regeringen har vid två olika tillfällen valt att gå mot utredarens grundförslag efter remissinstanserna sagt sitt. Domstolarna har uppfyllt sin lagtolkningsuppgift på ett sätt som är svårt att kritisera. Särskilt vid lagändringen 2014 gick regeringen vidare till riksdagen med en motsägelsefull skrivning. Det är svårt att förstå hur en lagtext som anger att livstid ska dömas ut när omständigheterna är försvårande, skulle medföra att domstolarna skulle använda livstidsstraffet som normalstraff för mord. Tvärtom ger ordalydelsen snarare betydelsen att det normala är tidsbegränsat straff och livstid endast skulle utdömas när det fanns försvårande omständigheter.

Kan ett mord ha förmildrande inslag?

Det är svårt att moraliskt prata om förmildrande och försvårande omständigheter vid mord. Att släcka en annans persons liv är det största oförrätten vi kan tänka oss och moraliskt har jag svårt att se mildare varianter. Att domstolarna ska överväga och ange förmildrande omständigheter vid mord kan upplevas som stötande och som en kränkning mot den döde och dennes anhöriga. Frågan är om det någonsin är moraliskt försvarligt att tala om förmildrande omständigheter när en person uppsåtligen släcker en annan människas liv och det inte är frågan om dråp?

Livstid, enda rimliga straffet för mord?

Rätten till liv är den viktigaste mänskliga rättigheten. Att döda en annan människa är den värsta och mest straffvärda handling en människa kan utföra. Offret får alltid livstid och då livstid i ordets rätta bemärkelse. Det är därför rimligt och proportionerligt att den som dödar ska plikta med lagens strängaste straff livstid.

Livstidsstraffet innebär i praktiken ett fängelsestraff på i snitt ca. 20-24 år med frigivning efter 2/3 av den tiden. Det är alltså inte fråga om den dömdes livstid, utan i realiteten oftast ca 13 – 18 år i fängelse. Därför har jag svårt att se att det skulle vara oproportionerligt hårt att faktisk alla mördare döms till livstid.

Mord innebär redan genom rubriceringen av brottet de fall av uppsåtligt dödande där omständigheterna inte är mindre grova. Är dödandet mindre grovt ska det ju dömas för den mildare rubriceringen dråp till fängelse mellan 6 – 10 år. Domstolarna kommer alltså fortfarande kunna döma ut lägre straff vid uppsåtligt dödande, trots att enda straffet för mord skulle vara livstid. För att inte ytterligare markera mot det uppsåtligt dödande och undvika tröskeleffekt mellan dråp och mord behöver straffskalas för dråp skärpas om livstid ska bli straffet för mord.

Normalt vid straffbestämning ska det enskilda brottet straffvärderas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolarna ska inom straffskalan kunna bestämma straffvärdet utifrån gärningen och beakta förmildrande och försvårande omständigheter. Om livstid gjordes till det enda straffet för mord skulle domstolen inte ha den möjligheten. Dock kan den domstolsbedömningen göras senare i samband med att den livstidsdömde söker om tidsbestämning av sitt straff. Eftersom de prövningarna sker i samma domstolar (Örebro tingsrätt, Göta hovrätt, HD) finns goda möjligheter att en enhetlig och förutsebar praxis utvecklas. I den omvandlingsprocessen kan även risken för återfall vägas in och samhällsskyddet vid frigivning av mördare därigenom få större genomslag i fler fall än idag.

Jag vill även framhålla att fängelse är ett dyrt straff och att ekonomiska avvägningar alltid måste göras vid straffskärpningar. Mitt förslag att livstid ska bli ny standard som straff för uppsåtligt dödande bör ses i ljuset av att jag även anser att reglerna för villkorlig frigivning av fängelsedömda bör ses över och att jag tycker utgångspunkten borde vara att hela strafftiden ska avtjänas, men att den dömde kan friges villkorligt redan så tidigt som efter halva straffet om den dömde sköter sig i fängelset, genomgår nödvändig behandling och återfallsrisken är låg. Jag vill alltså se en större differentiering av tiden för villkorlig frigivning och inte ha det som nu när de allra flesta friges per automatik efter 2/3 av avtjänat straff. Att ge möjlighet till halvtidsfrigivning skulle ge tydliga incitament för de fängelsedömda att välja en ny väg i livet. Samtidigt skulle de livsstilskriminella med hög återfallsrisk och som motsätter sig behandling eller missköter sig under fängelsevistelsen få sitta hela tiden utan att friges villkorligt. En sådan reform kan antas vara brottsförebyggande eftersom majoriteten av brotten begås av en minoritet som är mycket brottsaktiva och även svårmotiverade till förändring. Det är alltså frågan om att inkapacitera de längre till förmån för att de som vill förändra sitt liv ska premieras genom att friges tidigare.

Hur borde lagtexten utformas?

Mitt förslag är enkelt.

3 kap brottsbalken

1 § Den som dödar annan döms för mord till fängelse på livstid. Är brottet mindre grovt döms för dråp till fängelse, lägst tio år och högst sexton år.

2 § Upphör att gälla (paragrafen där dråp nu behandlas).

Detta kommer inte föranleda några tolkningsproblem, utan uppnå att de flesta fall av uppsåtligt dödande leder till livstids fängelse. Detta harmoniserar även bättre med straffskalan där brutalt, och många gånger livsfarligt våld, använts utan att offret har dött. Synnerligen grov misshandel har en straffskala på mellan 5 – 10 års fängelse. Vid 10 år skulle i så fall straffskalan för dråp jacka in enligt mitt förslag.

Om omständigheterna är förmildrande såsom dråp i dödshjälps- eller nödvärnsfall kan domstolen alltid enligt BrB 29 kap. 3 § andra stycket döma till lindrigare straff än straffskalan och t.o.m. meddela påföljdsfrihet med stöd av BrB 29 kap. 6 §.

(Om du gillade detta inlägg, kanske du också vill läsa om Hets mot folkgrupp – ett ordningsbrott)

---