Rättspolitik

“Mer korrekt information hjälper den oskyldigt anklagade att frias och brottsoffren att få upprättelse. Alla som systemet ska premiera tjänar på fler effektiva verktyg för att samla in korrekt information i en brottsutredning.“

Daniel larson, @fritidsjuristen

Det här är helt eller delvis en opinionsbildande text. Syftet med texten är delvis att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Att värna demokratin

På denna blogg uttrycks ibland rättspolitiska åsikter. I de inläggen markeras detta i inledningen som ovan. Det finns de som är kritiska till att statsanställda uttrycker politiska åsikter i frågor som rör deras arbetsområde. Det framställs ibland som förtroendeskadligt. Därför tänkte jag inleda med att förklara varför jag inte håller med och väljer att uttrycka rättspolitiska åsikter på min fritid och anser att det är min demokratiska rättighet.

När jag arbetar som åklagare ger jag inte uttryck för politiska åsikter eller låter personliga värderingar påverka min myndighetsutövning. I arbetet som åklagare handlar det nämligen om att lojalt, objektivt, sakligt och efter bästa förstånd/förmåga tillämpa de lagar som Riksdagen i demokratisk ordning har beslutat. Om jag skulle börja frilansa och låta mina personliga värderingar och åsikter påverka min tjänsteutövning skulle jag runda den demokratiska ordningen och ge mig själv mer inflytande än andra medborgare har möjlighet att skaffa sig. Om jag tycker lagstiftningen är skev, får jag som alla andra försöka påverka med opinionsarbete (t.ex. starta en blogg) eller med min röst var fjärde år. Makten ska utgå från folket och inte tjänstemän. När jag på min fritid är en del av folket, då har jag min rätt att påverka på liknande villkor som alla andra.

Det är nyttigt att då och då påminna sig om hur vår grundlag Regeringsformen inleds.

“All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.“

Yttrandefrihet och öppenhet

Alla har yttrandefrihet och frihet att bilda opinion i ett öppet demokratiskt samhälle. Det gäller även statsanställda när de inte själva företräder statsmakten, t.ex. på deras fritid. Det går att argumentera att yttrandefriheten är särskilt viktig för statsanställda som med skydd av den kan slå larm om brister inom samhällssystem eller statsförvaltningen. Staten finns till för folket och öppenhet är en förutsättning för att folket ska kunna granska statsmakten och de demokratiska granskningsfunktionerna ska kunna fungera. Tystnadskultur inom statsmakten är därför ofta skadligt för demokratin. Jag står för öppenhet och transparens i den mån det är möjligt med hänsyn till de sekretessregler som finns.

Anledning att jag uppger att jag arbetar som åklagare i samband med att jag uttrycker rättspolitiska åsikter är just öppenhet och att folk ska kunna bedöma mina åsikter källkritiskt. Naturligtvis har den som arbetar med brottsbekämpning en dragning att övervikta intresset av brottsbekämpning i debatten. Vidare lämnar jag möjlighet för folk att granska mig genom att jag uppträder med namn och yrke i debatten samt på sociala medier. Det står alltså alla fritt att anmäla mina uttalanden för granskning, t.ex. till min arbetsgivare. Som sagt tror jag på öppenhet och står får mina åsikter som jag ständigt är beredd att ompröva. Jag ser det som att jag bidrar med ett synsätt i samhällsdebatten och hoppas att kunna bidra till nya idéer och perspektiv. Mitt syfte är att bidra till ett bättre samhälle. Det är min enda agenda.

Det är vidare viktigt ur ett demokratiskt perspektiv att vi som har insyn i systemet bidrar med kunskaper och erfarenheter om hur systemet fungerar och har möjlighet att framföra kritik mot systemet. På så sätt får media och folket kännedom om hur systemet fungerar och ev. luckor och brister. Det är med sådan kunskap folket kan ifrågasätta makten och systemet. Om sådan information hålls internt inom statsmakten kan det vara svårt för media, folket och dess representater, politikerna, att fylla sin viktiga funktion i det demokratiska statsskicket. Jag har svårt att se vilka nackdelar det finns med att så många som möjligt deltar i samhällsdebatten och öppet bidrar med sina erfarenheter och perspektiv.

Avslutningsvis i denna del vill jag framhålla att de som framfört kritik mot att jag uttrycker rättspolitiska åsikter är de som inte håller med mig i sakfrågorna. Därför är det svårt att tolka det på annat sätt än att det är ett led i att tysta meningsmotståndare – välutbildade och engagerade meningsmotståndare med god insyn i systemet.

Ett nyanserat men tydligt straffsystem med fokus på samhällets skydd och brottsoffren

Min inställning är att vi ska ha ett effektivt system för att lagföra brottslingar och en mer nyanserat och differentierat påföljdssystem som i första hand bestraffar utifrån handlingens moraliska förkastlighet och det goda samhällets krav på trygghet. Inte primärt utifrån den dömdes behov som präglar nuvarande system, där straff ofta ses som ett sätt att rehabilitera den som begått brott. Det handlar inte om att ta bort straffets rehabiliterande funktion, utan om vilket fokus straffsystemet ska ha. I denna avvägning anser jag att samhällsskydd och brottsofferperspektivet behöver prioriteras mer i framtiden.

Det innebär inte nödvändigtvis generellt hårdare straff, men att vi går bort ifrån innehållslösa påföljder som villkorlig dom samt att inte utgå från minimistraffet i straffskalan vid straffmätningen.

Vidare bör den sk. mängdrabatten begränsas avsevärt och endast tillämpas i undantagsfall om det samlade straffet blir uppenbart oproportionerligt. Brott ska som huvudregel bestraffas fullt ut och inte som nu, där straffet för redan andra brottet regelmässigt halveras av domstolarna. Det finns en rättvisa i att de flitigaste brottslingarna straffas hårdare och en tydlig brottsförebyggande effekt uppnås genom att de hålls inlåsta längre. Ett robust forskningsfynd är att en liten del av de som döms för brott under sin livstid står för den stora merparten av de brott som begås. Inkapacitering genom långa fängelsestraff för den mindre delen brottsaktiva förväntas därför ha stor effekt på att hålla ner brottsligheten, kanske den effektivaste åtgärden som finns att tillgå.

Det är också viktigt att vi behåller straffpåföljdernas vårdande funktion, men vi måste styra vårdresurserna till de som är motiverade till förändring samt till att motivera övriga. Nu går för mycket vårdresurser till att försöka vårda omotiverade. I Sverige är vi dåliga på att differentiera, utan det blir ofta lite till alla, istället för att styra resurserna till de där utsikterna till resultat är goda. Vi måste våga satsa mer på de som vill hitta en ny väg i livet och inte satsa på de som inte bryr sig och vill fortsätta leva en kriminell livsstil. Det är inte mer rättvist att alla ska få allt. Det är mer rättvist att de som försöker och vill sköta sig får mer. Ibland måste vi våga konstatera att vissa personer av olika anledningar inte kommer gå att ändra på, utan de behöver samhället skydda sig mot genom inkapaciterande inlåsning.

Effektiva verktyg i brottsbekämpningen

Men det viktigaste av allt är att rättsväsendet får effektiva verktyg att förebygga och förhindra brott, samt säkra bevis. Utan lagföring, inget straff. Effektiva verktyg som följer teknikutvecklingen. Även här är jag för att differentiera, i detta avseende integritets- och rättighetsskyddet. En person som väljer en kriminell livsstil förtjänar inte samma integritetsskydd och en person som nolltaxerar år efter år förtjänar kanske inte fulla välfärdsgarantier. Ett system som belönar skötsamhet och straffar misskötsamhet helt enkelt. Idag har vi tvärtom i många delar ett system som håller tillbaka skötsamhet, t.ex. genom att beskatta extra arbete hårdare genom progressiv skatt, men premierar misskötsamhet, t.ex. genom straffrabatter och relativt goda bidragsmöjligheter utan motprestation. Incitament styr människan och detta tycker inte jag befintliga samhällssystem tar tillräcklig hänsyn till.

Starkt processuellt skydd

Samtidigt värnar jag ett starkt processuellt skydd för både brottsoffer och brottsmisstänkta. För systemets förtroende och för rättvisan är det viktigt med ett starkt och lätt tillgängligt rättighetspaket för såväl brottsmisstänkta som brottsoffer. Det bästa sättet att förebygga att såväl oskyldiga döms och brottsoffret inte får upprättelse är dock att rättsväsendet kan få fram korrekt information som kan användas som bevis. Mer korrekt information hjälper den oskyldigt anklagade att frias och de riktiga brottsoffren att få upprättelse. Alla som systemet ska premiera tjänar på fler effektiva verktyg för att samla in korrekt information i en brottsutredning.

I praktiken står och faller rättssäkerheten med de verktyg och de resurser som rättsväsendet har till sitt förfogande. Svaga verktyg och underfinansierat rättsväsende är förödande för rättssäkerheten, såväl för den som misstänks för brott som för den som utsätts för brott.

---