Rättskällan praxis
“I rättssystemet finns ett tungt vägande intresse av enhetlighet, att lika fall behandlas lika.”
Beräknad lästid: 3 minuter.
I serien om praktisk juridisk metod (kopplat framför allt till brottmål) har jag kommit till rättskällan praxis. Övriga delar i serien:
Föreskrifter, råd och riktlinjer
Granskningsyttranden och juridisk litteratur
Praxis eller rättspraxis är domar och beslut från rättstillämpande myndigheter eller domstolar. Praxis kan översättas med: så här brukar vi göra. Efter lag, och vid sidan av förarbeten, är rättspraxis en mycket viktig rättskälla. I vissa fall har lagstiftaren medvetet lämnat åt rättstillämpning att närmare fylla innehållet i en rättsregel. Då blir rättspraxis i praktiken den viktigaste rättskällan.
Högsta domstolen (HD) är den allmänna domstol som är särskilt utsedd att meddela vägledande avgöranden, s.k. prejudikat. I domstolsväsendet finns en instansordning där högre domstols tolkningar och uttalanden har störst värde. I allmän domstol där brottmålen handläggs är tingsrätt allmän underrätt och första instans, hovrätt andra instans och överprövningsinstans, samt Högsta domstolen (HD) tredje och högsta prejudikatbildande instans. Att få sin sak prövad av mer än en domstol är också en viktig rättssäkerhetsgaranti som är tänkt att bl.a. läka eventuella fel missbedömningar i domstolsarbetet.
Ett prejudikat från HD ger vägledning för hur en viss rättsregel ska tolkas och klargör för tingsrätter och hovrätter hur de ska bedöma i liknande fall i framtiden. HD ska alltså inte bara tillämpa de lagar som finns, utan även tydliggöra dess innehåll och ge tolkningsanvisningar. I HD krävs prövningstillstånd för att ett överklagat mål ska tas upp för bedömning. I praktiken prövas brottmål i maximalt två instanser. Det är nämligen få mål som får prövningstillstånd i HD, oftast under 5% av alla överklagande prövas i någon del av HD. Anledningen till det är just att HD är en prejudikatdomstol och vanligtvis bara ska ta upp överklagande som bedöms vara viktiga att pröva för att ge vägledning för rättstillämpningen.
Rättspraxis eller prejudikaten är inte formellt bindande men för enhetligheten och systemlojaliteten bör den myndighet eller domstol som avviker från praxis ha starka och övertygande skäl, särskilt om praxisen utgår från ett prejudikat meddelat av HD. I rättssystemet finns ett tungt vägande intresse av enhetlighet, att lika fall behandlas lika. Detta framgår bl.a. av 1 kap 9 § regeringsformen (grundlagen) och anses ingå i begreppet rättvis rättegång enligt Europakonventionen. Förutsebarhet är ett annat viktigt värde som gynnas av att myndigheter och domstolar följer praxis. Enhetlighet och förutsebarhet handlar ytterst om rättvisa och förtroende för systemet. Det ska t.ex. inte spela någon roll om du blir utsatt för brott i Ystad eller Haparanda, eller om åklagare X eller Y är förundersökningsledare (den som ansvarar för brottsutredningen), din rättsliga ställning som målsägande (brottsoffer) ska vara densamma.
HD:s avgörande publiceras i en årsvolym som heter Nytt juridiskt arkiv (NJA) och normalt anges rättsfallet eller prejudikatet efter vilken sida i årsvolymen resumén av fallet inleds på, exempelvis NJA 2017 s. 393. Varje HD avgörande har en rubrikbeskrivning som beskriver essensen av vad HD kommit fram till. Denna sammanfattning är viktig att läsa och pekar på det mest relevanta i fallet (vilka frågor har vi framförallt uttalat oss om?), exempelvis NJA 2017 s. 393: Fotografering under en kvinnas kjol i omedelbar närhet av hennes underliv har ansetts utgöra sexuellt ofredande fastän kvinnan inte uppfattade angreppet när det skedde.
Hovrätterna bildar i viss mån praxis och varje år publiceras några viktiga hovrättsdomar i en särskild rättsfallssamling, Rättsfall från hovrätterna (RH). Hänvisningen till denna samling sker genom RH följt av årtal och nummer i ordningen, exempelvis RH 2017:35. Även RH-fallen har en rubrikbeskrivning, exempelvis RH 2017:35: Straffmätning och påföljdsval för grov olovlig körning.
Numera finns det rättsfallsdatabaser där alla domar som meddelas läggs in. Med tillgång till en sådan tjänst är det enkelt att söka fram andra hovrättsfall än de som valts ut och publiceras i RH. Övriga hovrättsdomar brukar kallas orefererade domar, alltså domar som inte refererats i RH. Det är inte ovanligt att en viss fråga ännu inte prövats av HD men prövats av hovrätterna runt om i landet. Då kan det vara givande att söka fram och försöka fastställa hur hovrätterna i allmänhet ser på frågan. Det är ju ofta i hovrätterna den slutliga bedömningen av ett mål där parterna tydligt har olika rättslig uppfattning. I hovrätten sitter juristdomarna i majoritet (normalt 3 juristdomare och 2 nämndemän i brottmål, jfr tingsrätten normalt 1 juristdomare och 3 nämndemän).
Det problematiska är att ett rättsfall behandlar en situation med alldeles unika omständigheter och det är sällan flera olika fall har identiska omständigheter. HD kan i anslutning till sin bedömning av rättsläget göra vägledande uttalanden som kan tillämpas på fler fall. Denna lyx kan rättstillämparen inte alltid räkna med och då behövs en rättsfallstolkning göras. Hur förhåller sig det prövade fallet till mitt fall?
Vidare kan olika fall ha olika formella förutsättningar. Domstolen prövar exempelvis straffansvar utifrån hur åklagaren utformat sin talan och gärningsbeskrivningen. I regel kan domstolen inte döma för annat brott eller annan gärning än åklagaren framfört. Hur åklagaren utformar sin talan kan därför påverka utfallet oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vidare kan en hovrätt vara begränsad av parternas överklaganden och inte vara helt fri att göra en självständig bedömning. Vid tolkning av ett rättsfall kan det således vara viktigt att fastställa de formella förutsättningarna, vilka ramar har domstolen haft för att bedöma fallet?
När det gäller själva förundersökningen (brottsutredningen) finns begränsad domstolspraxis när det gäller själva förundersökningens genomförande. Det finns viss domstolspraxis rörande tvångsmedelsfrågor som regelmässigt prövas av domstol t.ex. häktning. När det i övrigt gäller hur en förundersökning bedrivs och vanliga handläggningsbeslut finns inte någon nämnvärd domstolspraxis. Det beror på att det endast är i vissa undantagsfall som den enskilde har rätt att överklaga förundersökningsledarens beslut till domstol. De flesta beslut av en förundersökningsledare kan istället begäras överprövad hos åklagare (vid polisbeslut) eller högre åklagare (vid åklagarbeslut).
Det finns dock domstolspraxis om förundersökningens efterspel om åtal väckts: brotten, olika rättsverkningar och påföljder, samt beviskravet för fällande dom. När det gäller själva förstadiet, förundersökningen, är den domstolspraxis som finns oftast indirekt t.ex. om en visst förfarande under förundersökningen påverkar bevisbedömningen. Exempelvis kan hur en fotokonfrontation genomförts bedömas av domstolen vid bevisvärderingen och domstolens uttalande kan ge vägledning om hur en fotokonfrontation bör genomföras för att ha bevisverkan.
Intressant och lärorikt
Stort tack 🙏