Föreskrifter, råd och riktlinjer
“Föreskrifter är i regel bindande medan råd, rekommendationer och riktlinjer är understödjande för att underlätta tolkningen av lagar, förordningar och föreskrifter. Syftet är oftast att eftersträva en enhetlig rättstillämpning.”
Beräknad lästid: 2 min.
I serien om praktisk juridisk metod (kopplat framför allt till brottmål) har jag kommit till föreskrifter, råd och riktlinjer. Övriga delar i serien:
Granskningsyttranden och juridisk litteratur
Kommuner och myndigheter kan utfärda föreskrifter, allmänna råd och riktlinjer med olika bindande verkan. Dessa samlas i olika författningssamlingar eller ges ut i serier av myndigheterna.
Föreskrifter är i regel bindande medan råd, rekommendationer och riktlinjer är understödjande för att underlätta tolkningen av lagar, förordningar och föreskrifter. Syftet är oftast att eftersträva en enhetlig rättstillämpning. Det ska tydligt framgå vad som är föreskrift (bindande) och vad som är råd (vägledande) i en författningssamling (se 27 § författningssamlingsförordning (1976:725)).
Nedan finns exempel på helt eller delvis brottsbekämpande myndigheter och deras författningssamlingar:
- Åklagarmyndigheten (inkl. åklagarverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten) – Åklagarmyndighetens författningssamling, ÅFS
- Polismyndigheten (inkl. polisverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten och Säkerhetspolisen) – Polismyndighetens författningssamling, PMFS.
- Tullverket – Tullverkets författningssamling, TFS.
- Kustbevakningen – Kustbevakningens författningssamling, KBVFS.
Fallexempel, kompletterande föreskrifter och råd
Enligt 8 kap. 7 § regeringsformen (RF, en grundlag) får regeringen bl.a. meddela föreskrifter om sådant som inte enligt grundlagen ska beslutas av riksdagen, alltså regleras i lag. Enligt 8 kap. 2 § RF ska t.ex. enskildas personliga ställning och deras inbördes ekonomiska förhållande regleras i lag. Av 23 kap. 24 § rättegångsbalken (RB) framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om bl.a. undersökningsledarens verksamhet och om protokoll vid förundersökning. I 3 § förordning (2004:1266) med instruktion för Åklagarmyndigheten anges att Åklagarmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå samordning, effektivitet, enhetlighet och följdriktighet i åklagarverksamheten. Vidare anges att Riksåklagaren ansvarar för att Åklagarmyndigheten meddelar de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och anvisningar som behövs för att uppnå enhetlighet och följdriktighet vid åklagarnas rättstillämpning.
Åklagarmyndighetens föreskrifter ges ur i Åklagarmyndighetens författningssamling, ÅFS. I 23 kap. 4 § RB andra stycket anges att en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Vad detta innebär i praktiken finns inget svar på i varken lagtext eller förarbeten. Åklagarmyndigheten har meddelat kompletterande föreskrifter och råd som ger lite mer vägledning. Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar, ÅFS 2007:5, anger t.ex. att förundersökningsledande åklagare ska följa upp ärendet genom att minst var tredje månad vidta åtgärder för att driva förundersökningen framåt (2 §). Som ett allmänt råd kopplat till föreskriften anges att om inte utredningsåtgärder vidtas inom rimlig tid bör åklagaren lämna en påminnelse till den ansvarige utredaren och om inte två sådana påminnelser hjälper, ta direktkontakt med utredningsenhetens chef.
Det allmänna skyndsamhetskravet i RB har således kompletterats med föreskrifter och allmänna råd från Åklagarmyndigheten. Skyndsamhetskravet innebär bl.a. att förundersökningsledande åklagare inte kan låta ärendet ligga utan åtgärd i mer än tre månader och som råd förordas ett system med påminnelser och sedermera direktkontakt med chef. Föreskriften och rådet hjälper till att tolka och konkretisera skyndsamhetskravet, samt bidra till en enhetlig tillämpning. Oavsett vilken del av landet ett ärende hanteras eller av vilken åklagare ska som en minimistandard gälla att inte ärenden ligga orörda mer än tre månader.